Så var det gjort. Igen. En gång är ingen gång. Två gånger är en gånggång. Ska det bli ”tredje gången gillt” eller är jag i början av ett evighetshjul. Ett sjukligt tvångsmässigt beroende? Av att frambringa blånaglar som trillar av precis lagom till midsommarafton, att livnära mig  på rödbetsjuice från maj och framåt – men framförallt att rusa gator fram, upp och ner – med en massa andra galningar. Jag pratar om marathon. Nu har jag anmält mig till mitt tredje marathon. Jag kunde inte motstå frestelsen… May the force be with me!

”Who run the world – girls”! Imorse var det dags igen. Morgonträning på CrossFit Södermalm. Boxen ligger typ 150 meter från där jag bor och med ett schysst erbjudande på tre månader så tänkte jag att det kunde vara toppen att testa på. Omväxling förnöjer liksom! Jag måste erkänna att jag ju inte riktigt känner mig som en ”crossfit-tjej” (än). Skulle jag mot förmodan få för mig att tro det så kan min ytterst begränsade rörlighet, (o)smidighet, feghet och en tusental andra saker snabbt få mig att komma på ”bättre tankar”. Men det är kul att testa.

Gott nytt år! Det här med tid är intressant. Ibland känns den som en evighet. De där sekundrarna som den tunga stången fastnar och sen seeeeegar sig upp över knäna i marklyft. Och ibland hinner man knappt ens reflektera över att timmar och dagar passerat. Ibland vill man att den ska gå fort. Ibland istället långsamt. Och den där minuten och en sekund när klockan slår om från 23.59.till 00.00 gör ju all skillnad i världen! Då börjar allt om från början.

31 december. Jävlar i min lilla låda – nu gäller det! Nyårslöften ska krystas fram. Smalare, sundare, starkare, snyggare, trevligare, snällare..? Vad ska man välja egentligen..? Finns ju så himla många saker man kan lova att bli under nästa år som man ju egentligen redan nu vet att man inte kommer kunna hålla. Och när vi nu pratar om ”löften” – hur vet man att man hållit sitt löfte om man ens skulle försöka sig på det? Det enda man enligt mig kan vara helt säker på är att man vet att man inte höll sitt löfte i samma sekund som man bryter det.

30 december. Vilket år 2017 bjudit på! Det är så himla lätt att fastna i tankarna kring vad som inte blev som man tänkt. Vad man inte lyckades med. Vad som inte hände som man kanske skulle önskat hade hänt. MEN – jag blir så vansinnigt lycklig av att blicka tillbaka på allt som jag faktiskt har åstadkommit! Helt i linje med mitt inlägg igår om att jag ju är född i tuppens tecken. Dvs. Skrytsam, självfixerad och allt vad mer hemskt det nu var… Men här kommer nu ett inlägg som jag inte tänker skämmas över det minsta!