”Kniiiiiiiiiip”. Vi stod och bytte om efter träningen…
– Och då fick jag ju rådet att prova ”Mamma mage”-appen, trots att jag inte ens fött barn, och det gjorde jag ju ett tag och det gav resultat. Men jag borde nog ha fortsatt…
Hörde en pågående diskussion och kunde (som vanligt) inte åta bli att lägga mig i;
– Ja, man måste fortsätta!
Igår avslutades arbetsdagen med det ”stora provet”. Jag hade tydligen lyckats med en ”favorit i repris” redan innan som var värd att fira, jag drog 100 kg i marklyft (igen!). Denna gången 2 set (1 rep) – men med bälte. Men det gick! Jag var tvungen att messa Calle på väg hem för att dubbelkolla vilken vikt det var. Jag var helt säker på att det ”bara” var 95. Jag har ju börjat lära mig nu att det oftast går bättre när jag själv inte vet hur mycket jag har på stången utan bara fokuserar på det jag ska göra, dvs. lyfta.
När jag tränar är jag naken. Ja, inte bokstavligt talat men bildligt. När jag springer, när jag lyfter, när jag kämpar och när jag sliter. Jag kan inte ”snacka mig ur” en burpee. Jag kan inte ”övertala” musklerna att hjälpa mig lyckas med en chin. Jag lyckas inte slå mitt personbästa på milen genom att vara teoretiskt kunnig. Jag lyfter inte tyngre för att jag ser snygg ut när jag gör det (och det gör jag ju inte – finns det nån som ser snygg ut då..?).
FÖLJANDE INLÄGG KAN UPPFATTAS PROVOCERANDE, STÖTANDE OCH FRAMKALLA KÄNSLOR AV OTILLRÄCKLIGHET INFÖR JULEN.
Ja, jag tänkte att det är lika bra att lägga in en liten varningstext. Så att ni som inte vill bli ”julhetsade” kan sluta läsa redan nu. Snart kommer tablåerna åter att fyllas. Med rubriker om årets ”osunda julhets”. Samma visa varje år. Och jag säger exakt samma sak som jag gjorde förra året; ”Nej, du MÅSTE faaaan ingenting”!
Nej. Jag har aldrig fått en. Och om jag skulle få för mig att testa så kan jag lova att jag inte kommer att göra det när jag är på gymmet. MEN, visst låter det coolt!? Och skönt! COOOOREGASM. Någon borde sno konceptet att ta fram ett ”grupppass” som hanterar konsten. Eller så kanske det snarare är något man vill göra i lite mer enskildhet. Med en PT eller nåt!? 😉 Glöm aldrig var ni hörde/läste det först!
Måndag! Jag kan inte riktigt bestämma mig om söndag eller måndag är bästa dagen på veckan. Dött lopp.
Igår morse tog jag med min allra bästa träningskompis till ett härligt – och lite annorlunda – träningsevent! Många träningsevent vänder sig till oss ”redan inbitna”. Oss vuxna. Men det här var faktiskt egentligen mest riktat till det finaste vi har – barnen!
ÄNTLIGEN! Känslan när jag slog igen datorn i går och trampade hem på cykeln var sååå härlig! Har haft ett par helt hysteriska veckor på jobbet – och även om jag vet att det inte ”tar slut” så har jag iallafall just nu passerat (och presterat) en av höstens kanske mest centrala milstolpar.
Jag slås av tanken kring vilken enorm energi och kapacitet jag faktiskt har. Att jag har förmågan att verkligen gå ”all in” och lägga ner min själ i det jag gör. Det jag brinner för. Det jag känner fyller ett syfte. Det som gör skillnad.
Wow! Jag insåg imorse att det är mindre än tre veckor kvar till 1 december! Hjälp vad tiden går fort! Ni som följde mig under förra året vet att jag då gjorde slag i sak och gjorde Min egen advents- och ”må-bra”-kalender! Det är för övrigt något jag kommer göra även i år.
God söndag! Jag lovade ju igår att dela med mig av den monter som jag fastnade längst vid på ”Allt för Hälsan”.
Förra året var det som ni kanske minns Veronika och Anna i Bodycompassion Center inför släppet av deras andra bok ”Ät! (som ni kan läsa mer om i mitt inlägg Att sluta fred, att älska – Att äta!)
